Jag har tidigare funderat över varför män i detta så kallade "manliga" samhälle mår så dåligt. De har i stora delar dragit upp linjerna för vårt moderna samhälle, så de borde ju må prima. Ändå är det män som agerar ut, som överväger i beroendeproblematik, som dominerar i brottsstatistiken.
På ett mer vardagligt plan upplever jag också att män är stelare, har längre till sig själva (fysiskt, psykiskt, emotionellt och andligt) och att de är argare.
Ja.
Många män är så arga.
Vresiga, sura, svårkontaktade, aggressiva.
De är i stridsberedskap hela tiden.
Fight and flight reaction styr deras liv: De lever i stress.
Lite förenklat uppstår stress när man är hotad, när man är överstimulerad (för många arbetsuppgifter, människor, ljud, synintryck osv), när man är hungrig eller fryser.
Jag undrar om män är mer stressade än kvinnor – och i så fall varför.
Det finns en bok som jag rekommenderar ALLA att läsa.
Ung som gammal, kvinna som man: Läs boken
Med en uppenbar känsla för stil
Författaren Stephan Mendel-Enk funderar kring manlighet och den bild av manlighet som vi, vårt samhälle fostrar våra pojkar till.
Läs boken!
Och när du ändå är i lästagen: Läs också (eller lyssna på) Efter tusen år av tystnad av Birgitta Onsell.
Jag tror att vi kan finna förklaringar på många olika nivåer, där faktiskt andlighet/religiösa strömningar är en av de viktigaste.
Om vi är medvetna, kan vi göra upplysta val.
Jag brukar, medvetet generaliserande, likställa män med en hund. De jagar och jagar. Tills de blir gamla, då släpper de tävlingsinstinkten och kapitulerar. De måste inte längre jämföra vem som har störst grill, bäst bil, hus, fru, häst, karriär etc etc.
SvaraRaderaVerkar som många då kommer i kontakt med känslor och tänker efter. Resultatet av den eftertanken och känslokontakten kan blir vresighet, bitterhet och ångran efter allt missat i livet. Man hade fullt upp med att göra karriär och skaffa saker.